Senaste inläggen

Av Nilla - 24 mars 2011 20:56

 


Never let me go är en brittisk film med bland annat Kiera Knightley. Filmen har vunnit och blivit nominerad till flera priser, och det är lätt att förstå varför när man har sett filmen.


Filmen utspelar sig i England under 70-90-talet. Genom "the national organ progam" har barn blivit "klonade" för att växa upp med en enda mening i livet: klara av att donera så många livsvikta organ som möjligt. I filmen följer man 3 karaktärer; Kathy (Carey Mulligan), Tommy (Andrew Garfield) och Ruth (Kiera Knightley) under deras uppväxt på ett barnhem, samt hur de senare tacklar vuxenlivet utan att kunna njuta av att vara vuxen på riktigt och fri.


Tommy och Ruth är "lovers", men de har egentligen ingen aning om hur vuxna ska bete sig. De lär sig genom andra par (i samma situation) som i sin tur har lärt sig av olika tv-sitcoms. Dock är "barnens" beteende förvånansvärt "normalt", efter att ha växt upp under sånna omständigheter som de har, vilket jag tycker drar ner betyget. Dock hade det nog varit svårt att göra en sånhär svart film med sociala missförstånd eftersom det tenderar att bli roligt, i någon mån.


I mitt tycke är filmen riktigt bra. Visserligen seg i början, men historien griper verkligen tag i en. I ens inre skriker man nästan efter en lösning, en lösning som innebär att de kan få uppskov eller helt slippa donera. Det är svårt att riktigt sätta sig in i karaktärernas känslor, det är helt enkelt för jobbigt. När ångest skriks ut känns hela världen hopplös. Må jag vara blödig, men filmen griper verkligen tag!


Filmen är baserad på en bok med samma namn, och det återstår nog en tripp till bibblan för min del innan jag kan smälta filmen riktigt och lämna den. 


Filmen får 3,5 av 5 koppar av te med mjölk och socker.

Av Nilla - 24 mars 2011 08:10

Tänk så underbart det vore att vara trött på rätt tider på dygnet. Kunna gå upp på morgonen efter att ha sovit gott, kunna ha en bra energinivå hela dagen och sen slutligen bli trött på kvällen när man ska lägga sig. 


Men hur många har det så egentligen??


Själv går jag upp tidigt som fan på morgonen då det är omöjligt att somna om vid 5-snåret. Är lagom pigg till 4-5 på eftermiddagen, men sen är energin helt slut. Sitter och halvsover i soffan efter middagen, som jag förhoppningsvis har varit tillräckligt pigg för att äta upp. Sitter hela kvällen och väntar på att klockan ska bli efter 22 så jag kan slänga mig i sängen, lösa lite korsord och sen sova. För att vakna första gången när Sambon lägger sig vid 23-02, otal gånger man ligger obekvämt, otal gånger Sambon snarkar, puttas eller sparkar...


Min mamma berättade att man förr i tiden (innan elen kom in i bilden) gick och la sig när det blev mörkt ute. Det gick ändå inte att se eller göra någonting pga mörkret. Eftersom det på vintern blir mörkt rätt tidigt i vår del av världen var det vanligt att folk vaknade mitt i natten, vid 12-snåret. Istället för att ligga i sängen och våndas gick folk upp och pysslade lite tills de blev trötta nog att sova några timmar igen. Tydligen kommer termen spöktimmen från denna tiden.. Hur parallellen dras till spöken vet jag dock inte... 


Men själva grejen är rätt bra. Varför kan inte den moderna människan dela upp sin sömn för att kunna klara vardagen lite bättre? Jo.. Vi jobbar för mycket. Jobbar vi inte så pluggar vi eller har 7000 fritidsaktiviteter eller ska ta hand om familjen, hemmet, etc etc. 


Tror inte det är så underligt att folk går på ångestdämpande, är deprimerade och överviktiga när man ALDRIG får sova ordentligt. Vad gör man inte för att trösta sin trötta kropp och sitt trötta sinne...?

Av Nilla - 23 mars 2011 16:09

Efter en enorm nyhetstorka, där media mest rapporterar om Melodifestivalen, Let's dance, Big brother, vem Carola dejtar och vilka kungens kaffeflickor egentligen var och om det var sant, har det den senaste tiden kommit artiklar med ett ordentligt nyhetsvärde i massor.


Det jag tänker på är förstås revolutionerna i Nord-afrika samt den enorma naturkatastrofen i Japan. 


Just Japan och japanernas situation har jag följt rätt mycket. Just tanken på att ett av de mest civiliserade länderna på jorden är drabbat av en sån fruktansvärt förstörelse med tiotusentals omkomna är svår att fatta. Dock finns det ett antal funderingar kring hur katastrofen i Japan skiljer sig, eller inte skiljer sig från andra (liknande) katastrofer som har varit de senaste åren.


Katastrofen är fruktansvärd. Det går inte att bortse ifrån. Hela städer är bortspolade, mat är svår att få tag på, bensinen har varit slut på flera ställen och det radioaktiva hotet verkar bara bli större för var dag som går. En parallell kan dras med Haiti som drabbades av en jordbävning i början av 2010. Där föll hela huvudstaden sönder, många dog i "pannkakade" hus och allting gick rent ut sagt åt helvete. Vad är då skillnaden i dessa katastrofer? Förutom att japanerna är ett föredömme genom att bygga hus som tål jordbävningar och att de är förberedda genom övningar återstår minst 1 sak. Japanerna plundrade inte affärer, bensinstationer eller raserade hem! 


Rent personligt känner jag inte för att hjälpa ociviliserade länder, då hjälpen går till fel saker eftersom dessa länder ofta är korrupta och inte överhuvudtaget har möjlighet att göra ngt bra av hjälpen. Däremot hjälper jag gärna länder som Japan, där kulturen handlar om heder, hjälpa andra och se till nationens bästa. Dessutom finns det en rimlig chans att den hjälp som skickas (exempelvis pengar) kommer till behövande då korruption inte är lika utbredd, som i tex Haiti (eller varför inte gamla öst-länder i Europa).


Det som jag tycker är väsentligt är att katastroferna inte faller i glömska bara för att media slutar rapporterar eller för att inga svenskar är direkt drabbade. Hur många minns jordbävningen i Pakistan (Kashmir) i januari 2005? Jag har för mig att runt 50 000 människor omkom. Kashmir har samma klimat som vi i Sverige, men invånarna bor fortfarande i tältläger. Vart är hjälpen som borde kommit dit?


Min huvudsakliga fråga idag är: Är det skillnad på folk och folk? 


Är vi så indoktrinerade med att hjälpa "svältande barn i afrika" och deras likar att vi ger blanka fan i andra som inte faller inom ramen? Eller handlar det om en slags återgäldning för att det är västvärlden som har sett till att Haiti är så fruktansvärt fattigt som det är? 


Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla trasiga familjer i Japan kan hitta någon slags tröst inom en snar framtid. Och jag hoppas att alla stackars föräldralösa barn kommer kunna växa upp i trygghet, trots den enorma orättvisa de har utsatts för...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Mars 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards